Tacksamhet

Egentligen borde du vara tacksam över att benen vek sig sa en bekant till mig. Hur då? hann jag tänka. Hur skulle jag kunna vara tacksam över en kropp som inte lyder mig? Hon måste ha sett mitt frågande, skeptiska ansiktsuttryck för hon fortsatte; ja men det är ju så många som får stroke eller hjärtinfarkt av stress men du lyssnade ju innan det gick så långt. Hon har ju rätt. Jag borde vara tacksam.

Ofta skäms jag över att jag blivit utmattad. Igen. Och igen. Jag tycker att jag borde lärt mig. Jag lägger mycket skuld på mig. Ibland tycker jag mig även höra det från vänner och bekanta. ”Men Anna du måste ju ta hand om dig” är så fullt av skuldbeläggande för mig, även om jag vet att det bara är av omtanke de säger det.

Samtidigt vägrar jag att se mig som offer. För det skulle ju innebära att jag då inte kan styra över mitt mående. Jag har val. Men de är så förbaskat svåra att se när jag är mitt upp i allt roligt som sker, i allt jobb som behöver göras. Och händer då något i livet samtidigt, som att någon nära blir svårt sjuk, så blir valen ännu svårare.

Det hade ju gått bra för mig i tio år. Tio år utan sjukskrivning. Vad hände då som gjorde mig sjuk igen? Tyvärr är det fortfarande inte helt bearbetat och därför alltför känsligt att skriva om här. Men en av mina fd chefer sa en gång att om jag hade varit anställd i en väl fungerande organisation så hade jag inte blivit sjuk. Jag tror det stämmer. Men – hur många väl fungerande organisationer finns det idag? Sjukskrivning för utmattning ökar. Det är ett samhällsproblem. Och samtidigt är ju de allra flesta i samhället inte sjukskrivna. Så vad är det som gör att de håller sig friska?

Jag har insett att mina fördelar i jobbet också är mina nackdelar. Jag brukar få höra att jag är engagerad, stark, modig, lösningsfokuserad och alltid så glad och positiv. Jag bryr mig om allt och alla. Bra sidor, eller hur? Nja… tyvärr är det ju de sidorna som också drev mig till sjukdom.

Min läkare sa att vi utmattade brukar ha tre saker att lära oss:

1) vara lata

2) vara själviska

3) njuta

Det låter som väldigt negativa saker men för mig har det utvecklats till oerhört positiva saker. Jag tänker bära med mig dem resten av livet. Ingen har hittills dött av lite smulor under bordet, men det finns faktiskt de som dött av stress. Och ett jobb är bara ett jobb. Ingen tackar dig för att du sliter ut dig.

Jag kan inte förändra min personlighet men jag kan ju lära mig ett nytt beteende och ett nytt tankesätt. Jag brukar ibland tänka på någon som är min motpol, d v s analytisk, lugn, trygg, stabil, och tänka hur den personen skulle ha gjort och föreställa mig att jag agerar likadant. Ibland känns det som en bra lösning, ibland inte. Förhoppningsvis ska jag, nästa gång jag hamnar i liknande situationer som gjort mig sjuk, kunna styra mina tankar och beteende på ett nytt sätt så att jag inte blir sjuk framöver. Oavsett om organisationen är väl fungerande eller ej.

Jag är numera tacksam för att benen vek sig. Jag hade fler saker att lära mig. Och jag är inte klar än.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s