Personlighet

Har min personlighet, mitt beteende, något att göra med att jag blivit utmattad?

Har du läst boken ”Omgiven av idioter” av Thomas Eriksson? Eller kanske rent av gjort en IPU profilanalys? I så fall har du full koll på färgerna röd, gul, grön och blå som är ett sätt att beskriva personlighetstyper på. För er andra så kan man enkelt säga att vi har alla färger i oss men ofta är en färg mer tydlig än andra. Röd står för dominans, gul för inspirerande, grön för stabilitet och blå för analytisk.

Jag är gul. Väldigt gul. Att vara gul kan snällt beskrivas med att man är utåtriktad, verbal, öppen, optimistisk, empatisk. Lite mindre snällt kan man också säga att en gul person är flamsig, impulsiv, ytlig. Jag köper allt det. Sån är jag!

Man brukar också prata om ett grundbeteende som man har hemma och ett anpassat beteende som man har på jobbet. Helst ska dessa stämma hyggligt överens för att man ska må bra. När jag blev sjukskriven för utmattning första gången, år 2000, tror jag att jag hade ett anpassat beteende som skiljde sig från mitt grundbeteende. Jag var så osäker i mig själv att jag satte på mig en kostym som jag trodde skulle göra mig tuff och osårbar. Jag trodde att en projektledare måste vara röd som i drivande, ambitiös, viljestark och samtidigt lite blå som i noggrann och objektiv. Två färger som är uppgifts- och sakorienterade, medan gula färgen är mer relationsorienterad. Jag, känslomänniskan nummer ett, skulle anpassa mig till ett icke-känslosamt beteende. Med andra ord – stäng av känslorna så du uppfattas seriöst. Helt fel. Ur flera aspekter.

Den andra gången jag blev sjukskriven, år 2016, var mitt grundbeteende och mitt anpassade beteende överensstämmande och hade varit det i över tio år. Något gott som jag lärde mig av första utmattningen var att jag inte kan lägga energi på att försöka vara nån annan. Jag är den jag är helt enkelt.

Den andra gången var det ändå kanske mitt beteende, min gula sida, som i kombination med en sjuk arbetsmiljö gjorde mig utmattad. En av rubrikerna i ”Omgiven av idioter” kring det gula beteendet lyder ” Vem ska göra det där roliga jobbet? Jag vill vara med!” Det stämmer så bra på mig. Han skriver också att vi gula är optimistkonsulter, att vi hittar lösningar där ingen annan ser dem. Mitt jobb var omöjligt. Det var det. Men optimistkonsulten i mig gjorde att jag bara bankade huvudet i väggen om och om igen. Och alltid med ett leende på läpparna. Helt sjukt när jag nu ser i backspegeln.

En av mina medarbetare fick ta över som chef efter mig när jag blev sjuk. Hon har lyckas hålla sig frisk i över två år trots att hon har det, i mitt tycke, värre än vad jag hade det. Hon är min motpol. Min idol. Blå och grön. Så fantastiskt smart, lugn, analytisk, lyhörd och omhändertagande. Jag frågade henne vilken hennes bild var över hur det kom sig att jag blev sjuk men att hon lyckas klara det utan att må dåligt. Hon svarade att hon tror det beror på att jag är alltför snabb, att jag reagerar spontant och agerar så fort en dumhet finns i min väg. Jag tar direkt kontakt med den jag tror är ansvarig och berättar hur vi istället borde göra. Jag pratar med alla om det. Gult beteende. Hon däremot tänker en stund när en dumhet landar på hennes bord och kommer fram till att ”det där är så urbota dumt att det faller på sin egen orimlighet”. Så enkelt. Men så svårt. För mig som är gul.

Funkar hennes sätt? Att låta dumheterna gå över av sig själv? Hon menar att det funkar i 8 fall av 10. Och eftersom hon har mycket blått i sig så är det säkert så. Jag vet i alla fall att mitt sätt inte fungerade. Jag fick inte till de förändringar som jag påtalade att de behövde göras av den enkla anledningen att de var så stora, komplexa och involverade många fler än jag hade mandat att bestämma över. Men ändå pratade jag om dem hela tiden. Rörde upp damm. Jag gav aldrig upp. Förrän den dag jag blev sjukskriven. Jag gjorde både mig själv och kanske även mina medarbetare en björntjänst. Jag trodde att jag gjorde något bra när jag i själva verket slog huvudet i väggen.

Så vad är svaret på frågan? Hade min personlighet något att göra med att jag blev sjuk? Ja till viss del tror jag det. Men jag vill ändå inte vara nån annan än den jag är. Nuförtiden försöker jag liera mig med blåa personer, med de som är min motpol. Jag behöver någon som bromsar mig. Jag behöver ha någon som jag litar på som säger vänta lite när jag håller på att göra något för spontant. Både i jobbet och hemma.

Vill du veta mer om färgerna och om boken omgiven av idioter? Här är länk till Thomas Erikson där du kan läsa mer.

2 reaktioner till “Personlighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s