Karriär

Hur smart är det egentligen att berätta om sin utmattning öppet? Hur passar det in i den bild jag vill ge av mig själv? Mina närmaste kolleger genom åren har vetat om min utmattning som jag gick igenom -00 till -06. Jag har alltid varit öppen med det till de som velat veta. Min utmattning har nästan varit en del av min personlighet. Något som format mig till den jag varit sen dess. Men de som inte känner mig – hur tänker de när de läser vad jag skrivit?

Innan jag började skriva här så tänkte jag självklart igenom noga vad det skulle kunna innebära. Jag vill dela med mig av min berättelse. Jag vill så gärna att fler ska få en större förståelse för vad utmattning kan innebära. Men vad kostar det mig personligen? Riskerar jag mina chanser till utveckling? Kommer jag att bli mindre attraktiv på arbetsmarknaden? Vem vill anställa en som bränt ut sig?

Första gången jag blev sjukskriven så var jag it-konsult och hade uppdrag som projektledare hos kund. Jag var 30 år. Jag trodde min karriär var slut. Jag trodde att jag aldrig mer skulle kunna jobba med det jag var utbildad som. Jag skämdes över att vara sjukskriven. Vågade knappt gå ut i trädgården för att jag oroade mig över vad grannarna skulle tänka. Jag orkade inte möta någon jag jobbade med. Visste inte vad jag skulle säga när de frågade hur det var.

När jag börjat arbeta 25 % igen avlider min älskade pappa plötsligt. Från en dag full av bus till att nästa dag inte finnas längre. Strax därefter, mitt i all sorg, råkar jag se en annons för ett intressant jobb. Jag kände på en gång att jag ville ha det. Borta var allt tvivel på mig själv. Jag tror att pappas plötsliga död gav mig mod. Jag insåg att det kan gå från en dag till en annan att livet är över, så vad har jag att förlora på att söka ett jobb jag vill ha. Även om jag är sjuk.

Jag var öppen och ärlig i ansökan. Jag skrev att jag var sjukskriven, och fick ändå komma på intervju. Väl där blev jag ännu mer taggad att få jobbet. Jag fick komma på en andra intervju där jag blev genomborrad med frågor kring min utmattning. När jag kom ut från den intervjun ringde jag min syster och sa att jag aldrig kommer att få jobbet. Jag hade avslöjat mer på intervjun än jag berättat för min psykolog. Men – jag fick det!

Jag trodde att jag skulle vara tillbaka på heltid efter ett halvår på nya jobbet. Det tog ytterligare nästan fem år. Under de fem åren hade jag både roliga och ibland ganska utmanande uppdrag. En dag, under de fem åren, fick jag erbjudande om att bli chef för den grupp jag haft samordningsansvar för. Jag trodde att min chef blivit galen. Jag var ju sjukskriven! Jag kan ju inte vara chef då! Han, en äldre och erfaren chef, sa till mig att han visste precis vad han gjorde. Om jag tog jobbet så skulle jag få stöd av en coach så att jag inte tog på mig för mycket. Jag tackade ja. Och har inte ångrat en dag sen dess.

Historien har alltså visat mig att jag kan komma tillbaka. Min karriär tog inte slut. Tvärtom. När jag ser tillbaka så tycker jag att jag har utvecklats som mest under och efter min första sjukskrivning. Nu när jag varit sjukskriven sen februari -16, med både framsteg och bakslag, så funderar jag förstås på min framtida karriär igen. Innerst inne vet jag att det kommer att bli bra till slut. Jag kommer att komma ur det här ännu starkare och klokare. Jag kommer även i fortsättningen att vara en kompetent och engagerad medarbetare. Men jag vill inte tillbaka till det som gjorde mig sjuk. Jag vill framåt. Vidare.

Jag känner mig trygg med min nuvarande chef. Hon tror på mig. Hon vet min kapacitet och ser nyttan med min erfarenhet. Om jag nån gång ändå vill söka mig vidare till ett annat jobb så behöver jag även då en chef som tror på mig. Som ser hela mig. Inte bara den utmattade. Men. Skulle någon välja bort mig på grund av att jag öppnat mig här så är det okej. Den arbetsgivare som inte vågar satsa på mig är antagligen ingen arbetsgivare jag då heller ska lägga energi på.

Hittills känner jag att jag gjorde rätt som vågade öppna upp och skriva här. Jag vet att jag tog en risk, men jag hoppas att även framtiden ska visa att det var en bra idé. Jag hoppas att ni som läser detta förstår att jag är mer än min utmattning. Och jag hoppas att om några år så har vi i samhället en större förståelse för vad utmattning är. Och att vi ser att det inte behöver vara någon nackdel att ha gått igenom det.

6 reaktioner till “Karriär

  1. Hej, tack för ett bra inlägg. Jag har själv den senaste tiden funderat på vad det innebär att berätta öppet om det som sker och vilken bild andra människor får av mig. Jag tror ändå att det är bra att berätta dels för sig själv och dels för andra. Det är viktigt att visa att det finns en fortsättning även om det är något helt annat eller byte av arbetsplats. Om förståelse ökar så blir kanske medvetenheten kring arbetsmiljön bättre och det blir en positiv spiral. Kram till dig och lycka till!

    Gilla

  2. Tack för att du vågar dela med dig. Det är alltför vanligt idag att vi ”tar slut”. Jag tror att det är viktigt att vara transparant. Vem vill gå omkring och dölja en bit av sig själv resten av livet? Vi måste släppa skulden. En kan inte hjälpa att en blir sjuk. Varken i cancer eller utmattning. Den intressanta biten av detta kommer när vi börjar diskutera varför så många av oss blir sjuka i utmattningssyndrom och vad vi kan göra åt det. Hur förhindrar vi att trenden av ökande utmattningssjukskrivna fortsätter öka? Och vad kan vi gemensamt som samhälle göra för att vända trenden?

    Gilla

    1. Så sant! Tack för din kommentar! Jag hoppas ju att ju fler som berättar om sina erfarenheter desto mer upplysta blir vi i samhället. Det kommer inte att gå fort men om några år kanske vi vänt trenden. 🙏💛

      Liked by 1 person

  3. Tack fina för det du delar med dig. Starkt o modigt! Det behövs verkligen för alldeles för många vet inte så mycket om det här med utmattning. Hur många har inte sagt till mig att jag måste öva på att vara social, arbeta lite osv. Det de inte förstår är att jag övat för mkt. Jag är duktig på att vara duktig o behöver öva på att inte vara det. Din berättelse påminner så om min egen o jag skriver också lite om detta o min resa. Besök gärna min blogg om du vill.
    Tycker om att läsa dina inlägg o set fram emot att följa din resa.
    Stort Tack o lycka till

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s