Signaler

Jag upptäckte aldrig väggen innan det var försent. Jag såg inga signaler. Jag tyckte själv att jag inte alls var stressad. Så här efteråt kan jag däremot se flera signaler på att jag var stressad. Dessa ska jag försöka lägga på minnet så att jag i framtiden förhoppningsvis ser dem i tid:

  • Irritation. Från att jag varit förstående och hjälpt andra med min kunskap blev jag mer och mer irriterad på andra som jag tyckte borde ha bättre koll än vad jag uppfattade att de hade. Blir jag så irriterad igen så ska jag försöka tänka att det är jag som är problemet. Inte alla andra.
  • Negativitet. Jag är i grunden positiv men när jag var stressad blev jag väldigt negativ och mer gnällig.
  • Ta över. Jag försökte ”hjälpa till” på områden där jag inte hade något som helst ansvar. En gång började jag t ex möblera om i kyldisken på Ica för att jag hittade en produkt med gammalt datum. Idiotiskt att slösa min lilla energi på sånt.
  • ”Optimeringskonsult”. Jag såg hela tiden möjligheter till förbättring, även på områden där jag inte hade ansvar. En gång ägnade jag en fikastund på ett café med att berätta för mitt sällskap hur caféet skulle organisera deras buffébord för att det skulle bli mer logiskt för gästerna. Min sambo brukade kalla mig optimeringskonsulten med kärlek i rösten. Tyckte det var gulligt då men säger han det igen ska en varningsklocka ringa.
  • Babbel. Jag pratade fortare och mer. Om allt. Jag är lite så i grunden att jag pratar innan jag kopplar på hjärnan, men när jag var stressad så gjorde jag det hela tiden. När jag är lugn så klarar jag bättre att tänka först och prata sen.
  • Snabb. Förutom att jag jobbade snabbt och fick mycket gjort så gick jag också fortare i korridoren och hade yvigare rörelser när jag beskrev något än vad jag har när jag är lugn. Samma här – det är lite i mitt grundbeteende att jag är snabb och gestikulerar när jag pratar, men när jag var stressad så gjorde jag det med mer kraft, större rörelser, mer tempo. Håller jag på att råka slå ned folk med mina rörelser så ska varningsklockan ringa!
  • Ont. Jag fick ont i ena höften och bägge handlederna. Jag fick oftare ryggskott och hade mer huvudvärk. Min massör sa att jag var spänd i hela ryggen. Min kiropraktor sa att kroppen var så uppe i varv att den inte kunde läka själv. Det enda sättet var att varva ned och slappna av. Hädanefter ska smärta vara en varningssignal på att jag behöver backa och ta det lugnt.

Mina chefer och kolleger som jag jobbat med vid de tillfällen jag har blivit sjuk eller fått bakslag har sagt till mig att de inte heller såg det komma. De var minst lika förvånade som jag. Utmattning är otäckt på det viset. Det syns inte utanpå. Men det finns några saker man som chef och kollega kan vara uppmärksam på som kan tyda på att någon behöver prioritera in mer återhämtning och därmed ta bort några arbetsuppgifter:

  • Man har hela tiden möten inbokade utan paus eller tid för reflektion.
  • Man kommer ofta tidigt och går sent.
  • Man är inte längre med på fikaraster.
  • Man är ofta frånvarande för förkylningar eller annat som kan tyda på nedsatt immunförsvar.
  • Eller så har man en hög ”sjuknärvaro”, det vill säga man stannar inte hemma alls trots att man är sjuk och borde vila.
  • Man klagar på smärta som man upplever har kommit utan direkt anledning.
  • Man springer istället för att gå.

Det är väldigt individuellt vad man upplever som stress och inte. Det du upplever som stress eller signaler på stress kanske inte den andre gör. Den som är riktigt stressad kan även vara så uppe i varv att den kanske till och med förnekar att de signaler som du ser finns. De kanske till och med blir irriterade på att du påpekar så det gäller att hitta ett sätt att tala om sin oro utan att vara dömande. Bästa sättet att hjälpa andra tror jag är att försöka vara en förebild, prioritera in återhämtning och ta hand om sig själv.

Tidningen Sunt arbetsliv tycker jag har många bra artiklar om stress, bland annat denna; https://www.suntarbetsliv.se/artiklar/sam/kampanj-ska-forebygga-arbetsrelaterad-stress/

2 reaktioner till “Signaler

  1. Känner igen mig så mkt i det du skriver. Det är nästan alltid ”för sent” jag upptäckt väggen. Innan jag fick sjukersättning så var jag sjukskriven 3 långa perioder o t o m under dessa perioder ägnade jag åt diverse göromål, alla i samverkan med arbetsgivare, F-K o läkare. Det var allt från studier, börja som spinning instruktör på ett gym o arbetsträning på ny arbetsplats. Efter varje sjukskrivning fick jag arbete på den plats jag arbetstränat trots att jag inte hade ngn utbildning, o för var gång gick jag dessutom upp i arbetstid.
    Tror att det är JÄTTE viktigt att vi får en ordentlig hjälp i att komma tillbaka, superviktigt. För jag är så extremt duktig på att vara duktig o överprestera, det sitter i ryggmärgen på mig o det finns liksom inget annat läge. Är jag då hänvisad åt mig själv o inte får vägledning blir resultatet alltid detsamma. Tack för att du delar med dig❤️

    Liked by 1 person

    1. Tack för din kommentar! Jag får jättebra hjälp att komma tillbaka men ändå återkommer jag hela tiden till mitt gamla mönster som sitter i ryggmärgen. Det är så svår sjukdom på det viset. ❤️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s