Arbetssjukdom

Jag har tvekat och tvekat. Funderat och funderat. Men till slut bestämde jag mig. Jag ska vara modig. Annars är jag inte en människa utan bara en liten lort, eller vad var det de sa i Bröderna Lejonhjärta? Så i våras bad jag min chef att lämna in en anmälan om arbetssjukdom. Det satt långt inne. Tog mer än två år av terapi och ett återfall innan jag slutligen kunde lägga en del av skulden utanför mig själv.

När jag först förstod att det var arbetsmiljön som gjort mig sjuk så tvekade jag ändå. Dels ville jag inte bråka. Ville inte vara ett offer. Dels kände jag att jag inte orkade med att gå igenom allt igen som jag måste göra för att kunna anmäla. Jag ville bara stänga av. Gå vidare. Lämna allt bakom mig. Jag orkade inte släppa loss alla känslor som jag tryckt ned. Vågade inte se vad det skulle göra med mig.

Efter ytterligare några månader med funderingar så förstod jag att jag måste våga möta obehaget. Jag måste ta mig igenom det för att få ett avslut. Så jag började skriva ned vad som hänt på jobbet sedan jag började där. Jag skrev och skrev. Om allt som varit galet. Då när det hände så reagerade jag bara på en händelse, ett problem, i taget. Nu när jag såg på allt samtidigt med lite perspektiv kändes det inte klokt. Vad hade jag stått ut med egentligen? Och hur kunde jag stå ut? Hur kunde jag själv till och med tycka att jag att jag trivdes och mådde bra? Jag har inget bra svar på det. Jag tror inte att jag förstod hur allt påverkade mig när jag var mitt i det. Jag valde nog att bara se det som var bra. Alla underbara kolleger. Att jag hade utmanande och roliga arbetsuppgifter. Känslan av att jag gjorde skillnad.

Efter ett läkarbesök där vi återigen pratat om att jag borde anmäla arbetssjukdom så bestämde jag mig. Jag kände att jag måste våga. Vi gjorde anmälan tillsammans – min chef, skyddsombudet, en från personalavdelningen och jag. Jag var så nervös. Det var så tufft att berätta allt men alla i rummet var oerhört stöttande. Jag fick bekräftelse från dem att det inte var mitt fel att jag var sjuk. När vi var klara kändes det så skönt! Som om en sten lyfts från mina axlar.

Nu känner jag att jag gjorde rätt. Jag stod upp för mig själv. Jag har mina fel och brister som jag är så väl medveten om. Jag vet att jag är för ambitiös, för engagerad, för envis. Men min utmattning är inte mitt fel. Hade jag arbetat på en sund och väl fungerande arbetsplats så hade jag inte blivit sjuk. Genom anmälan om arbetssjukdom fick jag ett avslut. Nu kan jag gå vidare.

Jag hoppas att fler vågar anmäla arbetssjukdom. Att fler arbetsgivare ser till att det anmäls. Det borde vara lika självklart att göra en anmälan om arbetssjukdom som om det var en fysisk arbetsskada. Ska vi nånsin få bukt på detta samhällsproblem så måste vi rapportera brister i arbetsmiljön. Om inte annat så att det åtminstone finns statistik.

Arbetsmiljöverket har bra information kring arbetsrelaterad stress och hur man kan förebygga stress i arbetsmiljön. https://www.av.se/halsa-och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/stress/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s