Jag upptäckte aldrig väggen innan det var försent. Jag såg inga signaler. Jag tyckte själv att jag inte alls var stressad. Så här efteråt kan jag däremot se flera signaler på att jag var stressad. Dessa ska jag försöka lägga på minnet så att jag i framtiden förhoppningsvis ser dem i tid: Irritation. Från att … Fortsätt läsa Signaler
Jag är nästan alltid glad. Till och med nu när jag mår dåligt så skrattar jag flera gånger per dag. Jag blir glad av så många saker, har ju ganska sjuk humor så det räcker med någon kommentar så spinner jag vidare på den. Jag får ofta höra "skönt att du kan skratta i alla … Fortsätt läsa Glad
Jag har fått ett rejält bakslag. Jag har passerat den där gränsen som är så svår att se innan jag redan klivit över den. Skulle önska att den var lite lättare att se. Som ett staket som stoppar upp och är svårt att klättra över. Maj 2018 har varit en av de tuffaste månaderna i … Fortsätt läsa Bakslag
När barnen var små och jag var sjuk i utmattning drömde jag ofta att vi levde i krig. Jag drömde att vi bodde i en by och att vi bybor hade samlats för att stötta varandra. Vi hörde bomberna närma sig och såg eld på långt håll, och vi insåg att vi behövde fly till … Fortsätt läsa Stressdrömmar
Jag hade symtom i många år innan jag första gången blev sjukskriven för utmattning. Men jag förstod det inte förrän långt senare. Vi bodde i Stockholm när barnen föddes. Jag jobbade med systemförvaltning som en slags arbetsledare. Jag och barnens pappa delade lika på föräldraledigheten. När barnen var tillräckligt stora att bara behöva ammas morgon … Fortsätt läsa Tiden innan
Droppen som fick bägaren att rinna över kom en dag i början av februari 2016. Jag satt i ett väntrum och väntade på en anhörig. Det drog ut på tiden och mina tankar vandrade iväg till när barnen var små, hur sjuk jag var då när de behövde mig som mest. Några veckor tidigare hade … Fortsätt läsa Droppen
